Örbovik - Naturum Trollskogen

Hamnen Örehamn

Grankullaviken ansågs, enligt Nicolaus Vallinus, vara den bästa hamnen på Öland under äldre tider. I inloppet till viken fanns på ön Stora grundet ett kapell helgat år S:t Olof . I

Fornminnesregistret är detta kapell felaktigt placerat på Lilla Grundet. Fyrmästaren Harald R. Sidén var på plats när bygget av fyren startade år 1845 och han skriver i ett brev att

stenen från kapellet användes för att bygga fyren Långe Erik, som alltså står på kapellets gamla plats. Kapellet bör ha varit stort och man vet att det hade begravningsrätt, då flera

skelett hittades då fyren byggdes. År 1367 daterar kung Albrekt av Mecklenburg

ett brev i Örehamn och 1444 utfärdar kung Kristoffer av Bayern ett skyddsbrev för Kalmar nunnekloster här. År 1487 kommer kung Hans med 40 skepp till Örehamn för att möta

Sten Sture den äldre och Ivar Axelsson (Tott) för förhandlingar. Följden av detta möte blev att Sten Sture fick Borgholm och Öland. Förhandlingarna, liksom de tidigare skrivna

breven, har tydligen ägt rum i kapellet. Möjligen har kapellet byggts av gotlänningar då S:t Olof var gutarnas speciella skyddshelgon. Dessa uppgifter fick också historikern Nils Blomkvist att karaktärisera hamnen som en viktig medeltida omsättningsplats för den internationella sjöfarten i Östersjön. I likhet med andra hamnar med S:t Olofs kapell i södra Östersjön, kan den också ha använts av det mycket stora antal korsriddare som, från och med början av 1200- talet, varje år passerade Öland med siktet inställt på Gotland och vidare mot Baltikum, Livland och Kurland. Ännu äldre uppgifter i Knyttlingasagan och i Saxo Grammaticus’ Gesta Danorum (Danernas bedrifter) talar om våldsamma och krigiska händelser mellan danskar och hedniska kurer. Dessa händelser tros ha utspelat sig

just här, i Grankullaviken. Texterna är nedtecknade på 1200-talet – den förstnämnda på Island, och den andra av dansken Saxe den lärde. Båda källorna nämner att delar av det danska riket (Blekinge) härjas år 1170 av hedniska kurer som rövar byte och slavar. De uppehåller sig på och tycks ha haft en bas i en hamn kallad Jarnloka (”järnlåset”) på Öland. Som svar beordrar Kung Valdemar i Danmark sin son Kristoffer, tillsammans med biskopen

Absalon och Esbern Snare, att utrusta skepp och segla mot Öland. Både Esbern och Absalon tillhörde den mäktiga Hvide-ätten, som vid sidan av den kungliga ätten var den starkaste militära och ekonomiska maktfaktorn i Danmark vid denna tid.

Flottan, bestående av ett stort antal skepp, seglade upp genom Kalmarsund och gick iland på Öland där man tog byte från ölänningarna – boskap och kvinnor. Där fick man samtidigt

veta var kurerna höll hus. Det var vid en hamn som låg invid en skog och vars mynning lätt kunde bevakas. Beskrivningen passar mycket väl in på Grankullaviken, där öarna Hälludden,

Gräsgrundet, Tobisgrundet samt Stora och Lilla grundet effektivt spärrar av och försvårar infarten.

Medeltiden och unionskungarna – förklarade personer

Albrekt av Mecklenburg

Titel: Kung av Sverige Regeringstid: 1364–1389
Viktigt att veta:

Förste svenske kung som använde tre kronor i riksvapnet.
Blev avsatt av drottning Margareta.
Abdikerade formellt år 1405.

Kalmarunionens kungar (1397–1523)

Under Kalmarunionen styrdes Sverige, Norge och Danmark av en gemensam monark. I perioder hade Sverige dock en riksföreståndare istället för en kung. Unionen upphörde när Gustav Vasa kröntes 1523.

Erik av Pommern

Titel: Första unionskungen Regeringstid i Sverige: 1397–1439

Viktigt att veta:

Den allra första kungen över hela Kalmarunionen.

Kristofer av Bayern

Titel: Unionskung Regeringstid i Sverige: 1441–1448
Viktigt att veta:

Efter hans död valde Danmark och Sverige olika regenter, vilket skapade politisk splittring.

Kristian I

Titel: Unionskung Regeringstid i Sverige: 1457–1464 Viktigt att veta:

Dansk kung som även valdes till svensk kung under en kort period.

Kung Hans (Johan II)

Titel: Unionskung Regeringstid i Sverige: 1497–1501 Viktigt att veta:

Son till Kristian I.
Kallas ibland Johan II i svensk historieskrivning.

Kristian II

Titel: Unionskung Regeringstid i Sverige: 1520–1521 Viktigt att veta:

Son till kung Hans.
Fick i Sverige öknamnet ”Kristian tyrann” efter Stockholms blodbad.

Riksföreståndare och riksråd

Sten Sture den äldre

Titel: Riksföreståndare över Sverige Perioder: 1470–1497 och 1501–1503 Viktigt att veta:

Den enda i sin samtid som var dubbad till riddare.
Fick därför titeln ”Herr”, och hans hustru titeln ”Fru”.
En central maktspelare i motståndet mot unionskungarna.

Ivar Axelsson (Tott)

Titel: Svenskt och danskt riksråd
Viktigt att veta:

Kom till Sverige tillsammans med Kristian I.
Fick Borgholms slott och Öland på livstid år 1483.
Bedrev politiskt maktspel både med och mot Sten Sture den äldre, Kristian I och kung Hans.
Vid ett möte 1487 vid Ölands norra udde kom Sten Sture och kung Hans överens om att Ivar skulle lämna Borgholm.
Drog sig därefter tillbaka till Skåne.

Riksföreståndare var en person som tillfälligt styrde landet under en period då en kung saknades. Riksråd var en person eller en grupp personer som var kungliga rådgivare.

Skyddsbrev, dokument som Sveriges kung kunde tilldela en person eller institution för att ge dem eller deras ägor beskydd. Innebar att de stod under kungens beskydd eller att de slapp betala skatter och avgifter.

Jarnloka

Vidare berättas att kurerna byggt en försvarsanläggning inne vid hamnen Jarnloka, där de förvarade sitt rövade gods. När danskarna anländer till viken utbryter en mycket blodig kamp mellan daner och kurer som pågår i två dagar. Kurernas styrka uppges vara några

hundra man. Efter två dygn lyckas danerna besegra och slakta samtliga kurer inne i den befästning som de själva byggt och lägga beslag på allt det gods som kurerna samlat där.

Intressant i sammanhanget är att undertecknad för ett antal år sedan, tillsammans med personal från Domänverket, funnit tydliga spår efter någon slags försvarsanläggning på den västra sidan av Grankullaviken, ca 400 meter söder om Nabbelund. Försvarsanläggningen/borgen är rektangulär 45 x 50 meter stor. Från dess östliga begränsning utgår två 60 meter långa murar med ett mellanrum på 75 meter likt armar som sträcker sig ned till den dåtida stranden och vidare ut i viken. Detta skulle passa mycket väl in på hamnens namn, Jarnloka – järnlåset, som nämns både av Saxo och i Knyttlingasagan, dvs. en hamn som förmodligen kunde stängas av med en kedja. Det finns alltså mycket som pekar på att Grankullaviken är den plats där kurerna höll till och där det blodiga slaget mellan danskar och hedniska kurer stod veckan före midsommar år 1170. En alternativ plats är möjligen

Kårehamn längre söderut på norra Ölands ostkust, då förleden i namnet ursprungligen anses betyda ’kurer’. På 1400-talet skrivs nämligen namnet Curahampn och på ön utanför, Kåreholm, finns lämningar efter befästningar som förmodligen är medeltida. De är också mycket möjligt att kurer kan ha haft flera stödjepunkter på ön under dessa oroliga tider, då danskar, svenskar, tyskar, kurer och vender slogs om herraväldet i Östersjöområdet.

I Vedborme träsk på norra Öland, i Högby socken, har rester efter en större träkonstruktion, likt Bulverket i Tingsstäde träsk på Gotland, hittats ute i den forna sjön. Denna kan mycket väl vara ett verk av kurer, då sådana anläggningar var mycket vanliga i deras egna hemtrakter under denna tidsperiod.

Öland och Borgholm, förläning?

Förläning är ett historiskt begrepp och betyder att en ägare, länsherre eller kung, behåller sin äganderätt men överlåter nyttjanderätten, det vill säga att att använda och dra nytta av det län det gäller, i regel med krav på trohet. Den som får använda och dra nytta av länsherrens gods kallas för läntagare eller vasall. Läntagaren förväntas å sin sida ställa upp på länsherrens sida i krig samt att skicka del av uppbörden (skatt) vidare till sin länsherre. Således fungerar läntagaren som länsherrens representant i ett visst område. Förläningen ifråga kan omfatta avgränsade geografiska områden, specificerade hemman (gårdar) eller till och med varor. I Sverige har förläningar omfattat landskap, grevskap, friherrskap, socknar, enskilda gårdar, varor (till exempel en tunna spannmål om året) eller rättigheter (rätten att fiska på ett visst ställe). En förläning kan vara både på livstid och på begränsad tid, och i vissa tider/platser även vara ärftlig. Men det är länsherrens fulla rätt att dra in förläningen och återta den egendom som han lånat ut, exempelvis om läntagarens förvaltning av godset visar sig bristfällig.
Både Öland och Borgholm kunde ges som förläning. Så en person kunde ha Borgholm och en annan övriga Öland.